230 Klippa, du som brast för mig

"EN BÖN I LIV OCH DÖD FÖR DEN HELIGASTE BLAND TROENDE I VÄRLDEN"

1. Klippa, du som brast för mig,
låt mig gömma mig i dig.
Vattnet, blodet som går fram
från ditt hjärta, o Guds Lamm,
låt det bli en dubbel bot
för min synd och lagens hot.

---

4. Vid vart flyktigt andedrag,
och när jag skall dö en dag,
när till okänt land jag går,
när inför din dom jag står:
Klippa, du som brast för mig,
låt mig gömma mig i dig.

Text: Augustus Montague Toplady 1763 (23 år), tr. 1776 "Rock of Ages", sv. övers. Betty Ehrenborg-Posse 1854 (36 år), bearb. 1936,1937, Britt G Hallqvist 1980 (66 år) - jfr versionen i Stora Nätpsalmboken nr 579.
Musik: Thomas Hastings 1830 (46 år)

[Av upphovsrättsskäl kan v. 2-3 inte återges här]

Om denna psalm finns så många tillkomsthistorier att det knappast lönar sej att referera alla. Kanske ingen av dem är sann. Det är dock ett faktum att Toplady kraftfullt vände sej emot den metodistisk-wesleyanska läran om "Christian perfection", att en kristen redan i detta livet kunde uppnå fullkomlig helgelse och något slags syndfrihet (observera dock att John Wesley ingalunda trodde sej själv ha uppnått denna). Likaså är det ett faktum att psalmen, när den 1776 publicerades i marsnumret av Topladys tidskrift Gospel Magazine, försågs med rubriken "En bön i liv och död för den heligaste bland troende i världen."

Och ett annat faktum, och ett gott betyg åt Topladys teologiska motståndare, är att denna psalm, som skrevs i opposition mot metodistisk helgelselära, blivit älskad och sjungen även i världens metodistkyrkor! Liksom John Wesley tror sej inga sanna metodister själva ha blivit så helgade att de inte längre, inför den yttersta dagen och den yttersta domen, behöver be om Guds nåd och rening genom Jesu blod. Psalmen förenar kristna över hela världen (jfr mennonitkörens fantastiskt vackra insjungning i Youtube-klippet överst!) och har sjungits vid otaliga gudstjänster och inte minst begravningar i snart ett kvarts årtusende (bl.a. vid begravningen av den engelske premiärministern Gladestone, som f.ö. översatt hymnen till latin!). Den sista strofen har i vissa släkttraditioner använts som avslutande bön efter kistans nedsänkande i graven.

Psalmen bygger i huvudsak på 1 Korintierbrevet 10:4, där den klippa som gav vatten åt israeliterna i öknen identifieras med Kristus. Det "vatten och blod" som går fram från Jesus hjärta ("Guds Lamm") syftar på berättelsen i Johannesevangeliet 19:34 om hur en soldat stack upp Jesus sida med en lans, och hur både blod och vatten då rann ut. Att Jesus´ blod sonar världens synd vittnar hela Nya Testamentet om (inklusive Jesus själv, då han vid nattvardens instiftande säger: "Detta är mitt blod, förbundsblodet, som utgjuts för många till syndernas förlåtelse" (Matteusevangeliet 26:28) Jfr 1 Johannesbrevet 1:7 och 2:2! Ö.h.t. har bilden av Jesus som den brustna klippan, där syndare kan få skydd, en lång tradition, och inte minst under 1700-talet var den mycket vanlig, främst inom greve Zinzendorfs herrnhutistiska rörelse.

Men att Toplady inte bara vill bli befriad från syndens skuld ("lagens hot") utan också från dess makt över honom, syns tydligt i originalet, där han talar om en "be of sin the double cure, / save me from its guilt and power!" Och just denna "dubbla kur" var ett av John Wesleys mest kända uttryck! Så han och Toplady stod kanske närmare varandra i sak än man kunde tro av den stundtals heta (och ibland föga helgade, Wesley jämförde t.ex. en gång diskussionen med Toplady med att slåss med sotaren!) teologiska diskussionen och en del andra, mer tillspetsade, wesleyanska uttryck.

Tyvärr hör Britt G Hallqvists bearbetning av psalmen (föga diskret i v. 2-3) till hennes minst lyckade. Den har inte funnit vägen till nya generationer, och gamla har inte känt igen den bönepsalm de ofta lärt sej utantill.

Den spruckna klippa vid Burrington Combe, som sägs ha inspirerat Toplady till psalmen:

Augustus Toplady:

Thomas Hastings på äldre dar: