fredag 19 februari 2010

314 Ack saliga dag




1. Ack, saliga dag som i hoppet vi bidar,
då världen är vorden Guds rike till sist,
då mänskornas släkte förlossningen funnit...



Text: Natanael Beskow 1886 (21 år), tr. 1887 i Missionssånger
Musik: Waldemar Rudin 1888 (55 år)


[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Oskar Lövgren skriver: "Psalmen har blivit föremål för olika tolkningar. Den har ibland uppfattats som ett uttryck för en optimistisk tro på att Guds rike skulle komma genom en gradvid skeende inomvärldslig utveckling. När B. någon gång på 1930-talet tillfrågades, om psalmen syftade på Guds rikes inbrytande i denna världen eller i den tillkommande, svarade han, att en dylik frågeställning inte existerade för den 21-årige studenten. Utan hans vetskap och till hans ledsnad strök kyrkomötesutskottet 1936 strofen Han kommer, han kommer den dag som vi bida. Säkert var det en missuppfattning av psalmen som avgjorde strofens öde liksom psalmens placering under rubriken 'Uppståndelsen, domen och det eviga livet.' Den optimistiska framstegstro från det utvecklingstroende 1880-talet, som man tyckte sig finna i denna psalm, kunde man efter allt som skett fram till 1930-talet inte acceptera för psalmboken. Man må dock besinna att psalmen skrevs för en missionssångbok och att det är aktuella missionstankar det gäller. Strålarna som skådas på morgonens sky och dagningen på höjderna syftar utan tvivel på de glädjande underrättelser, som nu en gång efter annan kom från missionsfälten."

(Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 54f).

I 1986 års psalmbok kom den uteslutna strofen tillbaka, så att vi nu i stort sett har den unge Beskows originalversion av texten (frånsett några ändringar av verbformer o dyl.).

Den genommusikaliske teologiprofessorn Waldemar Rudin skapade den vackra koralen till Beskows psalm. Som ett kuriosum kan dock nämnas att psalmen, med ytterst små anpassningar av melodin, även kan sjungas till följande psalms koral, En herrdag i höjden.  

Natanael Beskow:

Waldemar Rudin:

Inga kommentarer: