onsdag 17 februari 2010

558 Herren är min herde god

File:Rumunia 5806.jpg



Mer ursprungligt koraltempo:


1. Herren är min herde god,
mig skall intet fattas.
Han mig för till källans flod,
när av törst jag mattas.
Han mig vederkvicker väl
på de ängar gröna,
där en ljuvlig ro min själ
i hans vård får röna.

2. För sitt namn han låter mig
aldrig vilse fara,
leder mig den rätta stig,
där jag trygg kan vara.
Om jag går i mörkrets dal
jag dock icke rädes:
Gud, min tröst i alla kval,
du är där tillstädes.

3. Med din stav, ditt ord och råd
du mig troget leder,
och ett bord av idel nåd
du åt mig bereder.
Godhet blott skall följa mig
hela levnadsdagen.
Sist jag varder upp till dig
i din boning tagen.


Text: Axel Fredrik Runstedt 1908 (47 år) efter Psalt. 23 (av David), jfr Stora Nätpsalmboken nr 582
Musik: Gunnar Wennerberg 1869 (52 år), alt. "Nisse tänker sjöman bli"

Denna psalm är egentligen en av världens äldsta, och frågan är väl om inte David Isaisson borde stå som författare istället för Axel Fredrik Runstedt. I vilket fall som helst är den (som så många andra) en travesti på en psalm ur Psaltaren, och tack vare Gunnar Wennerbergs koral (egentligen skriven till en annan psaltarpsalm) var den också länge mycket sjungen. 

Den bearbetades inte alls inför 1986 års psalmbok, eftersom texten var så insjungen och eftersom författaren inte varit död tillräckligt länge för att upphovsrätten skulle ha gått ut. Men språket - ord som "vederkvicker" och "varder" - har nog sedan dess alltmer upplevts som alltför ålderdomligt i en gudstjänst med blandade åldersgrupper. På Herdesöndagen (3 söndagen i påsktiden) har den länge haft en given plats, men inte ens då kan man nuförtiden räkna med att den sjungs.

Inga kommentarer: